Preskinn (old blogg)

Följande har uppdagats: Agnes fann Rupert i en varukorg tillsammans med en hel del andra av hans sort. Hans ögon (han hade på den tiden två) lyste av längtan och talade sitt klara språk då han såg på Agnes; ‘Ta mig bort härifrån’. Det var också precis vad hon gjorde, omedveten om konsekvenserna av sitt handlande. För hur rättfärdig handlingen än verkade, och till och med var, så förändrade den alla våra liv. Rupert saknades den dagen i korgen, förbittrat och hämdlystet satte den namnlösa organisationen känd endast som ‘organisationen’ igång en omfattande efterspaning. Länge lyckades Agnes genom att hålla det hela hemligt för mig hålla honom under organisationens radar.  Men organisationen har ögon och öron överallt, små pälsbeklädda tassar som manipulerar och kontrollerar alla viktiga institutioner. Hans förlorade öga visar hur hänsynslösa de är. Med all säkerhet var det inte slump eller vanlig otur som styrde Victors hand då han avfyrade skottet. Lita dock på mig när jag säger att jag inte håller det emot Victor, jag känner honom väl nog för att veta att han är en utmärkt prickskytt. Hade han velat döda Rupert hade han kunnat det. Han var tvungen att få det att se ut som att han misslyckades, gud vet vad organisationen hade gjort med Victor om de misstänkte att han förrådit dem. De har hållhakar på de flesta, och kan vara mycket övertygande när de vill. Efter den incidenten låg organisationen lågt ett tag, förmodligen säkra i vetskapen att de äntligen lokaliserat Rupert. Sedan började organisationen igen, denna gång med mer kraft. På min födelsedag och inget mindre, försökte de skrämma mig till att överlämna Rupert genom att skicka polisen till mig under svepskälet att vi skulle ‘låta för mycket’.

Jag är rädd för vad som ska komma härnäst. Jag har tagit beslutet att föra Rupert ut ur landet. Det kommer att bli en lång och farofylld resa, men jag får uppbackning av mina bästa vänner.
Tillsammans ska vi klara det – Guinea Break.