Preskinn (old blogg)

Jag, Magnus och Minna gick på bio i Söndags för att se den mycket omtalade Män som hatar kvinnor. Vi hade ju alla tre läst boken så vi var väldigt spända på att se filmen. Extra spänning skapades ur oerhört positiva kommentarer som Lilli, Katta, mamma, diverse systrar fällt. Bland dessa var kommentaren “Det var den bästa svenska film jag någonsin sett” ganska vanlig. I vilket fall förekom den flera gånger. Vi hade alltså vad man i detta tidevarvs språk brukar säga fallit för hypen. En intressant notering är att jag bara rekomenderades se filmen av kvinnor/tjejer, inte för att det nödvändigtvis betyder något. Minna hade iofs sett filmen tidigare och valde att se den igen med oss.

Let us cut to the chase. Som dom säger i Amerika.

Omdömmet blev splitrat.

Jag tyckte filmen på ett ok sätt gjorde boken rättvisa, vilket är en bedrift, speciellt när det är en svensk kriminalfilm. Dock (som man kanske måste förstå) så förenklade man en hel del av handlingen, dock mest mindre viktiga delar. Den var spännande och ovanligt snyggt gjord, aningen kul också faktiskt, och var härligt brutal. Så jävla bra var den inte, men riktigt ok. Om jag befann mig i en situation att dela ut biostolar, fyror, getingar eller något annat skulle den nog kämpa sig till en fyra.

Minna tycker boken var mycket bättre, att det saknades för mycket saker i handlingen. Att skådespelarna var stela och att de gjort fel val av skådespelare till Lisbeth och Mikael. Filmen var om möjligt ännu tråkigare andra gången man såg den.
Den får två biostolar och en popcornskål.

Magnus tyckte första halvan var tråkig, långsam och pinsam. Att den delen präglades av dåliga skådespelarinsatser, dåligt dramaturkiskt upplägg och allmän seghet. Den tog fart lite grand där när det började hända saker anser han, då tänkte han inte på skådespeleriet så mycket. Kritik riktas också mot att boken var mysig, emedan filmen saknade mys. “Boken var mys mys mys, bedrägeri, mys, mord, mys mys mys, obehaglig våldtäkt, mys mys, mord, mys mys, lyckligt slut. Filmen var tråk tråk, schtelt, tråk tråk, mord, sjukt obehaglig våldtäktscen, mord mord mord, hemskt, tråk tråk tråk schtelt depp”. Men han hade varit nöjd om han inte hade läst boken. “Eller också så hade jag inte alls gillat den??”
Den får två.