Preskinn (old blogg)


That Fateful Spring

That Fateful Spring



Preskinn 13 – Deleted Scenes
30 August 2009, 17:24
Filed under: Video, Videoblogg | Tags: , , , , , , , ,


Då var det över
7 May 2009, 15:30
Filed under: Bilder, Inlägg | Tags: , , , , , , , , ,

Ja då var det slut på resan. Nu är jag hemma i Sverige igen. Befinner mig i Halmstad hos Agnes först i tio dagar, så än är resan inte helt och hållet över. Med något av ett tungt hjärta måste jag nu jobba hela sommaren hårt som fasen. Men det är ju inte direkt något problem egentligen. Jag har ju varit ledig väldigt länge nu.

Det kändes väldigt underligt och skönt att komma till Sverige. Det är så tyst och stort allt här, Arlanda till exempel, på natten. Det är jävligt skönt att människor pratar svenska, att prata med svenskar är väldigt avslappnat på något vis.

Iran var fruktansvärt najs, Indien var varmt, men väldigt kul ändå. Om jag saknar något så är det att hänga med grabbarna hela tiden. Jag blev väldigt van vid sällskapet och saknar vår jargong lite. Peace boys. Här är lite bilder från resan.



Update with fate

Känner mig mer eller mindre tvungen att skriva lita idag eftersom jag ju ändå sitter vid internet. Ok, vi befinner oss i Kajuraho, som ligger i Kerala vad jag förstår. Kerala är staten där boken jag läser “The god of small things” utspelar sig. Den är bra, och kul och spännande.  Läs den. Här finns de berömda kamasutratemplen, lite kul. Folk som knullar varandra, utmejslade ur sten. Folk som… knullar hästar, utmejslade ur sten. Riktiga filurer.

Tidigare, eller sedan sist har vi sett två filmer på bio. Två bollywoodfilmer. Den första var bra för den var alldeles för överdriven. Ek - The power of one. long live ek. Den andra var dålig för den sög en massa penis. Den var bara dålig. AA Dekhen Zara hette den, a date with fate var taglinen. Har köpt Ek på någon konstig dvd, återstår att se om den är en cam eller vad…

Idag red vi elefant, jag skrapade upp lite skin i skogen, men i övrigt var det jävligt fränt. Elefant är det nya svart.

Nu ska vi dricka bärs tror jag, hänger med ett gäng danskor som vi träffade förut, dom är trevliga och öliga idag. Sen sticker vi förmodligen till Nepal till the Last resort och Bunge Jumpar 160 m fritt fall. Anders kan typ inte sova om nätterna för han har för tidiga adrenalin-utlösningar över hoppet. Dadunk-dadunk.



Flyga i solnedgången!

Yes, you heard me. Flyga. Vi befinner oss i en liten stad som heter Panchgani. Den ligger uppe på ett berg i princip, vi har en dalgång med en flod/sjö under oss och solen värmer lagom. Som en svensk sommar ungefär. Jag mår bättre på alla sätt och vis.

Vi startade resan här i Indien i New Dehli som ni kan läsa allt väsentligt om i mitt förra inlägg… Sedan fortsatte vi via tåg till Agra där vi spanade Taj Mahal, skaffade lite bedbugs och gick lite vilse. Nästa anhalt Mandrem i Goa, varmt som fan, sand sol och palmer basicaly. Mycket badande, mycket bedbugs. Not cool, but pretty awesome. För varmt konstaterade vi och åkte vidare till Mandrem (Bombay på kolonialt språk) där vi för att nämna det viktigaste gick på Barista och fikade femhundra gånger och såg Confessions of a Shopaholic. Filmen passade oss (pinsamt nog) som handen i handsken. Sedan drog vi då till Mahabaleshwar, tittade på ett fort och sedan hit. Phu. Så. Updated.

Vi har rum på ett ställe som heter eco-camp här i Panchgani, helt sjuk utsikt! God mat har intagits, och killen som har stället – en kanadensare som heter Andrew, hjälpte oss komme till glidflygningen. Anyway. Lite bilder. syns. Tja.



Indien. Jävla lallare

Vad är det för jävla sätt?

Först: Taxijävelskap. På väg från flygplatsen, lätt byte för lallare. Vi har bokat hotell, köpt taxibiljett, garderat oss. Två tre taxichaufförer muppar om vår uppmärksamhet, vi vägrar lite, väljer en. Han lallar på, tillslut tränger sig en andre man in i förarsätet. Uppenbar blåsning på gång tycker jag. Vi har läst på, de kommer erbjuda billigare hotell, kompisars hotell, en uncles mycket bättre hotell, hotellet vi har har brunnit ned etc etc. De kommer använda tricket, det är fullbokat pga festivalen etc. We know. Killen börjar tugga, snacka om sverige, ställa sig in. Påpekar så ofta han kan att det är metrokonstruktion överalt pga den kommande festivalen… mm tänker jag, och säger högt också till grabbarna. Vid detta utbrister Rasmus något högljudt om att “Jo, men dom bygger ju faktiskt en metro överallt och det är ju festivalen holy snart, lite förtroende får vi ge dem” Jag tycker det är väldigt lägligt allt. Efter ett tag och flera förklaringar att vi ska till den mest jävla centrala delen i stan och ingen annan stans utan till vårt hotell, så kör dom, de babblar om hur vägarna är stängda av arbetet av metron, självklart… stadscentrumet är natruligtvis avstängt vid alla sina cirka tolv breda infarter. Jag yttrar mitt missnöje, inte helt olikt mig. De föreslår att vi åker till en turistagency de vet om för att ringa hotellet och fråga om vägen. Briljant! Visar nummer för killen i den lilla butiken, i den lilla lilla mörka gränden. Han slår siffrorna. Jag får tala med hotellet som, helt oväntat, nu kräver ett bokningsnummer. Som jag inte har. Misstänkt dock att de aldrig slog riktnummret när de ringde – påpekar detta faktum och ber dem köra oss till vårat jävla hotell. Det ska ju straffa sig att inte va med på deras vals så de släpper av oss på andra sidan centrumet. Varpå vi blir påflugna av ännu en grupp idioter. Det är naturligtvis extremt farligt, och alla kastlösa kommer äta oss till kvällsmat om vi går själva menar de. Fuck indiska taxichaufförer.

Ni kanske märker den bittra tonen? Det beror på att de resterande fjorton dagarna efter incidenten har jag varit, febrig, dålig i magen, förkyld, haft någon form av migrän, blivit äten av bedbuggs, varit uttorkad och vistats i för mig iaf tropsikt obehaglig värme.

Jag längtar hem, men hopas må bättre snart. Tjarå.




Follow

Get every new post delivered to your Inbox.